I detta inlägg kommer jag att visa en jämförelse mellan ridning med bett kontra bettlös ridning på en släktings häst, Chance (19-årig quarter/arabvalack), som jag red under min semester i USA. Inlägget speglar mina egna tankar och reflektioner kring ämnet och de ridpass som jag visar på bild och i video, jag fördömer inte någon för det sätt de själva väljer att rida/hantera sina hästar. Jag hoppas bara kunna skapa en möjlighet att stimulera er läsare till egen reflektion.
Bilden ovan: ridning med Chances hävstångsbett.
Bilden nedan: ridning i mitt nyinköpta bettlösa sidepullträns och med Chances barbackapad.
Chance hade ett hävstångsbett på sitt träns, ett bett som ägaren hade fått låna av sin tränare, och jag red några pass på honom i det. Jag kände mig inte bekväm i att rida honom i ett så starkt bett och har under de senaste månaderna blivit tveksam till ridning med bett generellt. Jag förstod dock inte, när jag satt på Chances rygg, hur illa det var och hur mycket smärta/obehag som jag åsamkade honom genom att rida honom med hävstångsbettet. Under min vistelse i Norco, "Horse Town USA", där jag red Chance hittade jag ett sidepullträns i läder i en av de lokala hästaffärerna som jag valde att köpa. Så fort jag hade det bettlösa tränset i min ägo så ville jag prova att rida Chance med det.
Jag märkte genast i ridningen, när jag bytt till det bettlösa tränset, att Chance trivdes mycket bättre då han frustade (tecken på mental avslappning) flertal gånger (och inom de första 5 minutrarna) av passet jämfört med tidigare ridpass på hävstångsbettet där han inte frustat en enda gång. Men nu när jag tittar igenom filmklippen och bilderna ordentligt blir jag förskräckt och mår otroligt dåligt över att ha utsatt Chance för detta, då effekterna av ridningen med hävstångsbettet var mycket värre än jag hade kunnat föreställa mig uppifrån hästryggen... Flertal gånger gapar han och visar tydligt obehag över bettets inverkan. Bettet är skarpt (jag är ingen elitryttare och har mycket att öva på med sits och balans men kan inte tro att det är den enda orsaken till Chances uttryckta obehag och smärta) och skulle nog kräva en absolut stillastående hand (och en neurokirurgs finkänslighet) för att inte orsaka obehag.
Nedan ser ni en film där jag har jämfört filmklipp från ridpass med hävstångsbettet och ridpass med det bettlösa tränset. Det smärtar mig innerligt att kolla på dessa videosekvenser, men jag känner att det är väldigt viktigt att jag delar det här:
Detta är absolut ingenting jag är stolt över, snarare någonting som jag skäms över, och jag ångrar att jag överhuvudtaget valde att rida Chance med hans träns och hävstångsbett...
Bilden ovan: ridning med Chances hävstångsbett.
Bilden nedan: ridning i mitt nyinköpta bettlösa sidepullträns och med Chances barbackapad.
Chance hade ett hävstångsbett på sitt träns, ett bett som ägaren hade fått låna av sin tränare, och jag red några pass på honom i det. Jag kände mig inte bekväm i att rida honom i ett så starkt bett och har under de senaste månaderna blivit tveksam till ridning med bett generellt. Jag förstod dock inte, när jag satt på Chances rygg, hur illa det var och hur mycket smärta/obehag som jag åsamkade honom genom att rida honom med hävstångsbettet. Under min vistelse i Norco, "Horse Town USA", där jag red Chance hittade jag ett sidepullträns i läder i en av de lokala hästaffärerna som jag valde att köpa. Så fort jag hade det bettlösa tränset i min ägo så ville jag prova att rida Chance med det.
Jag märkte genast i ridningen, när jag bytt till det bettlösa tränset, att Chance trivdes mycket bättre då han frustade (tecken på mental avslappning) flertal gånger (och inom de första 5 minutrarna) av passet jämfört med tidigare ridpass på hävstångsbettet där han inte frustat en enda gång. Men nu när jag tittar igenom filmklippen och bilderna ordentligt blir jag förskräckt och mår otroligt dåligt över att ha utsatt Chance för detta, då effekterna av ridningen med hävstångsbettet var mycket värre än jag hade kunnat föreställa mig uppifrån hästryggen... Flertal gånger gapar han och visar tydligt obehag över bettets inverkan. Bettet är skarpt (jag är ingen elitryttare och har mycket att öva på med sits och balans men kan inte tro att det är den enda orsaken till Chances uttryckta obehag och smärta) och skulle nog kräva en absolut stillastående hand (och en neurokirurgs finkänslighet) för att inte orsaka obehag.
Nedan ser ni en film där jag har jämfört filmklipp från ridpass med hävstångsbettet och ridpass med det bettlösa tränset. Det smärtar mig innerligt att kolla på dessa videosekvenser, men jag känner att det är väldigt viktigt att jag delar det här:
Detta är absolut ingenting jag är stolt över, snarare någonting som jag skäms över, och jag ångrar att jag överhuvudtaget valde att rida Chance med hans träns och hävstångsbett...
Bild på en mycket gladare och mer tillfreds Chance uppe på ett av bergen i Norco, under vår sista "trail ride" tillsammans innan jag reste hem till Sverige igen. Han slappnade av i munnen/käken och "skummade" (se bild) trots avsaknaden av bett. Jag valde att endast rida Chance i sidepulltränset vid samtliga av våra trail rides och varenda ridpass sedan jag köpt det bettlösa tränset. Jag blir mer och mer övertygad om att bettlös ridning är mer för mig och framförallt för de hästar jag rider.
