I detta inlägg kommer jag att visa en jämförelse mellan ridning med bett kontra bettlös ridning på en släktings häst, Chance (19-årig quarter/arabvalack), som jag red under min semester i USA. Inlägget speglar mina egna tankar och reflektioner kring ämnet och de ridpass som jag visar på bild och i video, jag fördömer inte någon för det sätt de själva väljer att rida/hantera sina hästar. Jag hoppas bara kunna skapa en möjlighet att stimulera er läsare till egen reflektion.
Bilden ovan: ridning med Chances hävstångsbett.
Bilden nedan: ridning i mitt nyinköpta bettlösa sidepullträns och med Chances barbackapad.
Chance hade ett hävstångsbett på sitt träns, ett bett som ägaren hade fått låna av sin tränare, och jag red några pass på honom i det. Jag kände mig inte bekväm i att rida honom i ett så starkt bett och har under de senaste månaderna blivit tveksam till ridning med bett generellt. Jag förstod dock inte, när jag satt på Chances rygg, hur illa det var och hur mycket smärta/obehag som jag åsamkade honom genom att rida honom med hävstångsbettet. Under min vistelse i Norco, "Horse Town USA", där jag red Chance hittade jag ett sidepullträns i läder i en av de lokala hästaffärerna som jag valde att köpa. Så fort jag hade det bettlösa tränset i min ägo så ville jag prova att rida Chance med det.
Jag märkte genast i ridningen, när jag bytt till det bettlösa tränset, att Chance trivdes mycket bättre då han frustade (tecken på mental avslappning) flertal gånger (och inom de första 5 minutrarna) av passet jämfört med tidigare ridpass på hävstångsbettet där han inte frustat en enda gång. Men nu när jag tittar igenom filmklippen och bilderna ordentligt blir jag förskräckt och mår otroligt dåligt över att ha utsatt Chance för detta, då effekterna av ridningen med hävstångsbettet var mycket värre än jag hade kunnat föreställa mig uppifrån hästryggen... Flertal gånger gapar han och visar tydligt obehag över bettets inverkan. Bettet är skarpt (jag är ingen elitryttare och har mycket att öva på med sits och balans men kan inte tro att det är den enda orsaken till Chances uttryckta obehag och smärta) och skulle nog kräva en absolut stillastående hand (och en neurokirurgs finkänslighet) för att inte orsaka obehag.
Nedan ser ni en film där jag har jämfört filmklipp från ridpass med hävstångsbettet och ridpass med det bettlösa tränset. Det smärtar mig innerligt att kolla på dessa videosekvenser, men jag känner att det är väldigt viktigt att jag delar det här:
Detta är absolut ingenting jag är stolt över, snarare någonting som jag skäms över, och jag ångrar att jag överhuvudtaget valde att rida Chance med hans träns och hävstångsbett...
Bilden ovan: ridning med Chances hävstångsbett.
Bilden nedan: ridning i mitt nyinköpta bettlösa sidepullträns och med Chances barbackapad.
Chance hade ett hävstångsbett på sitt träns, ett bett som ägaren hade fått låna av sin tränare, och jag red några pass på honom i det. Jag kände mig inte bekväm i att rida honom i ett så starkt bett och har under de senaste månaderna blivit tveksam till ridning med bett generellt. Jag förstod dock inte, när jag satt på Chances rygg, hur illa det var och hur mycket smärta/obehag som jag åsamkade honom genom att rida honom med hävstångsbettet. Under min vistelse i Norco, "Horse Town USA", där jag red Chance hittade jag ett sidepullträns i läder i en av de lokala hästaffärerna som jag valde att köpa. Så fort jag hade det bettlösa tränset i min ägo så ville jag prova att rida Chance med det.
Jag märkte genast i ridningen, när jag bytt till det bettlösa tränset, att Chance trivdes mycket bättre då han frustade (tecken på mental avslappning) flertal gånger (och inom de första 5 minutrarna) av passet jämfört med tidigare ridpass på hävstångsbettet där han inte frustat en enda gång. Men nu när jag tittar igenom filmklippen och bilderna ordentligt blir jag förskräckt och mår otroligt dåligt över att ha utsatt Chance för detta, då effekterna av ridningen med hävstångsbettet var mycket värre än jag hade kunnat föreställa mig uppifrån hästryggen... Flertal gånger gapar han och visar tydligt obehag över bettets inverkan. Bettet är skarpt (jag är ingen elitryttare och har mycket att öva på med sits och balans men kan inte tro att det är den enda orsaken till Chances uttryckta obehag och smärta) och skulle nog kräva en absolut stillastående hand (och en neurokirurgs finkänslighet) för att inte orsaka obehag.
Nedan ser ni en film där jag har jämfört filmklipp från ridpass med hävstångsbettet och ridpass med det bettlösa tränset. Det smärtar mig innerligt att kolla på dessa videosekvenser, men jag känner att det är väldigt viktigt att jag delar det här:
Detta är absolut ingenting jag är stolt över, snarare någonting som jag skäms över, och jag ångrar att jag överhuvudtaget valde att rida Chance med hans träns och hävstångsbett...
Bild på en mycket gladare och mer tillfreds Chance uppe på ett av bergen i Norco, under vår sista "trail ride" tillsammans innan jag reste hem till Sverige igen. Han slappnade av i munnen/käken och "skummade" (se bild) trots avsaknaden av bett. Jag valde att endast rida Chance i sidepulltränset vid samtliga av våra trail rides och varenda ridpass sedan jag köpt det bettlösa tränset. Jag blir mer och mer övertygad om att bettlös ridning är mer för mig och framförallt för de hästar jag rider.
Intressant! :) Jag tycker att bettlöst verkar så himla mycket skönare för hästen, så jag hade gärna "alltid" ridit på det. Men så blir det lite knepigt ibland ändå, för tryck runt nos/över nacke/under käke som det blir med olika slags bettlösa alternativ är ju egentligen lika onaturligt för hästen som tryck i munnen är. Men jag tror ändå att tryck på t.ex. nosen är "skönare" eller mindre obehagligt i alla fall, än vad tryck i munnen är! Dock tycker min ena häst INTE det, haha. Casey avskyr tryck på nosen, även om jag såklart inte sitter och drar i tyglarna så reagerar han negativt vid minsta lilla förhållning. Han tycker verkligen inte om det, utan går betydligt mer tillfreds med ett rakt bett som tar liten plats i hans mun. Tyvärr, får jag säga, för jag hade som sagt hellre ridit bettlöst på honom men han visar ganska tydligt att han trivs bättre med bett. Sam däremot är helt tvärtom, han trivs toppen på bettlöst! Hur lyhörd och nöjd som helst. Han visar inget direkt stort obehag med bett heller, men börjar gnissla med bettet när han blir trött och det känns inte särskilt bra för tänderna. Tyvärr gillar jag ju att tävla i dressyr och där måste man ha både bett och nosgrimma... konstiga regler. Men vi försöker i alla fall att variera så mycket som möjligt för att inte ge något långvarigt tryck varken på nos eller i munnen. :)
SvaraRaderaSen tror jag egentligen att westernridning är mycket skonsammare än den engelska ridningen jag håller på med. Ta ridning med sidepull till exempel, det är ju egentligen gjort för att ridas med helt långa tyglar och inte med "stöd på tygeln" i varje steg så som ett dressyrprogram rids. Med "stöd på tygeln" blir det ju ett litet tryck på nosen hela tiden. Vem vet, med tiden kanske jag sadlar om till western! :) Tills dess försöker jag plocka in så mycket "skonsam ridning" som möjligt i den vanliga dressyrträningen.
Ja, det är intressant det där med hur olika huvudlag inverkar! Det bästa alternativet är nog att rida helt utan huvudlag, typ med halsring, haha, men det blir ju kanske att dra det lite till sin spets åt andra hållet. :p Det är svårt att veta vad som är mer skonsamt, då bettlösa alternativ självklart kan vara mycket skarpa även de. Min slutsats med detta inlägg var däremot att just Chance trivdes bättre med sidepull (även om jag inte red med lösa tyglar) än vad han gjorde med hävstångsbettet. Efter den forskning jag har läst om bett och bettets påverkan på hästens mun blir jag dock ganska tveksam till om jag är tillräckligt stilla och mjuk i handen för att rida en häst på bett, utan att tillföra smärta. Det är lite trist att de har sådana regler i dressyren faktiskt, det skulle vara bra om de även tillät bettlösa alternativ, skulle jag tycka. Även inom western finns det skräckexempel och "hårda händer", men visst känns ridstilen mycket mer "laidback" och skön både för ryttare och häst. Det är nog mer vad man gör med den stilen man rider än stilen i sig som påverkar hästen mest. :) Tack för din kommentar Jessika, det är intressant att läsa hur andra tänker i ämnet! :)
SvaraRadera